|
Framtidens biologiska slambehandling
Vassbäddar är ett system för att effektivt avvattna och mineralisera slam, d v s restprodukten från våra avloppsanläggningar. I Sverige uppfördes de första vassbäddarna i mitten av 1990-talet och idag finns det ca 40 anläggningar runt om i landet. Vassbäddar har funnits i 15-20 år i exempelvis Tyskland, Danmark, Frankrike och USA. Traditionellt har slammet avvattnats i slamtorkbäddar i anslutning till avloppsverken. Idag är det även mycket vanligt att slammet centrifugeras eller pressas för att avvattnas. I en vassbädd avvattnas slammet till en TS-halt på ca 40 %, att jämföra med 10-15 % i en slamtorkbädd. I en vassbädd sker även en betydande mineralisering (kompostering) och hygienisering av slammet. Vassbäddar ger alltså en slutprodukt som är lättare att hantera och få avsättning för än exempelvis centrifugerat och pressat slam.
Slutprodukt: Kompost
Vassbäddarna gör att
slammet effektivt kan avvattnas och mineraliseras. Slammet i en
vassbädd får dessutom en bra struktur som närmast kan liknas vid
kompost.
Mindre mängder slam
Jämfört med konventionella slambehandlingsmetoder får man en betydligt
högre TS-halt, en effektivare hygienisering samt en omfattande
mineralisering av organiskt material. Volymen slam som i slutänden
måste tas om hand blir alltså mindre.
God ekonomi
Att vassbäddarna medför mindre
mängder slam ger stora vinster i form av minskade transport- och
hanteringskostnader. Låg energi- och kemikalieåtgång samt minskad
tillsyn bidrar också till att den totala kostnaden för slamhanteringen
minskar.
Jämnare drift i avloppsverket
Rejektvattnet
från en konventionell avvattningsprocess för slam (centrifug eller
silbandspress) är kraftigt förorenat och utgör en kraftig, stötvis
belastning för avloppsverket. Rejektvattnet från en vassbädd har en
betydligt lägre föroreningshalt och belastar verket jämnt fördelat
under dygnet.
|
|
 Katalogkapitel om Vassbäddar »
|